Pedagogiken

Maria Montessori 1870-1952

Hon insåg det värdefulla i att ta till vara barnens avundsvärda förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift och att barn som vill lära något nytt upprepar övningen om och om igen.

Med sina kunskaper om människans tidiga mognadsprocess skapade hon förutsättningar för barn att utvecklas till harmoniska och självständiga vuxna.

Frihet och disciplin
Genom att arbeta i montessorimiljön får barnet en självkänsla som leder till självdisciplin, självkontroll och självrespekt. Till en början består friheten att välja inom ramar som utvidgas vartefter barnen känner trygghet i miljön.

I montessoripedagogiken har disciplin en positiv laddning som kommer inifrån, byggd av den egna kraften och en förståelse för sina medmänniskor. Pedagogiken syftar till utveckla barnet till en ansvarskännande människa, säker på sig själv och sin egen förmåga utan behov av en utifrån påförd disciplin.

 

"Hjälp mig att göra det själv."

Detta är en tanke som grundar sig på att själva inlärningen måste var och en klara på egen hand.

Pedagogen berättar, beskriver, stimulerar till diskussion och nya frågeställningar samt visar hur materialet skall användas för att ge meningsfull träning. Sedan gäller det för barnet att arbeta självständigt med sin uppgift.

Genom att låta barnen fritt experimentera, pröva sig fram och öva sig inom olika områden, har man undanröjt de hinder som vi vuxna normalt ställer i vägen för barnens naturliga utveckling och inneboende resurser.

Montessoripedagogiken finns i alla världsdelar och stämmer väl överens med de svenska läroplanerna i dagens förskola och skola.